Jag var då

Nu är jag här.

Och här.

Jag är nu

Yes, då var det äntligen dags.

SkräpClownen går i ide och i stället kommer jag börja blogga för Nyheter24 – på nyhetssidan.

Vi snackar dagligt bloggande. Förhoppningsvis flera gånger så.

Det är pirrigt och förbannat spännande att ge sig på den här nya helt blanka sidan.

Till skillnad från tidigare så är det ju inte frågan om ett projekt som jag kan skriva på lite hipp som happ när andan faller på. Nej, för fan. Det här kommer innebära disciplin och hårt arbete. Vi snackar proffsbloggande på min ära.

Jag har redan ångest, svårt att sova och ont i magen över det här – det är också därför jag är övertygad om att jag faktiskt kommer ro hem det. Det kommer fan bli storartat.

Min tid är nu.

Och ni, mina vänner, sitter på första parkett.

(även fortsättningsvis kommer ni självklart hitta mig på Barstol varje måndag)

Då - inte nu

I morgon ringer klockan fem på morgonen. Nu för tiden innebär det en timmes sovmorgon. Det är fan skjukt.

Egentligen tänkte jag bara upplysa er om att ni borde ta en sväng förbi här på måndag. Det är då det händer.

Trevlig helg!

Hovreporter Ärlemalm

Fan vad jag gillar mitt kneg när det händer saker. Men jag ska erkänna en sak. Det är inte alltid vad som händer som att det händer som får mig att ticka. Om någon för ett år sedan skulle tala om för mig att det skulle komma en dag då jag skulle skriva fem artiklar om kungahuset under en förmiddag skulle jag bara garva. Eller att jag skulle sitta i telefon med så vitt skilda personer som Oscar Swartz, Alex Schulman och Svensk Damtidnings hovreporter Jenny Alexandersson. Och allt detta på samma dag. Det är fan svindlande.

Det går undan och ibland när jag kommer hem vill jag bara hälla i mig några öl och somna. Och visst fan har det från tid till annan slitit på min och Jannikes relation. Jag har ju på bara några månader gått från killen som lämnade jobbet bakom sig så fort han kom hem till killen som lever jobbet 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. I alla fall känns det så. Såna omställningar sliter. Det gör de bara.

Samtidigt känner jag väldigt mycket att jag är 34 år. Det här är min chans. När jag hoppade på den här skutan var det för att göra det fullt ut. Något annat alternativ fanns inte. Har man passerat 30 med moms så dyker det inte upp nya chanser varje dag. Det gör det bara inte.

Det finns dagar då jag tror att jag är galen. Det finns fan dagar då jag tror att hela redaktionen består av galningar. Och ytterligare andra då den tron går över i övertygelse. Samtidigt är det just galenskap som behövs om man ska ge sig in i något sånt här och ro hem det.

Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen. Jag förvånas över hur många ni är som faktiskt hänger kvar och går in här dagligen. Det är grymt - även om jag knappast varit grym i mitt bloggande senaste månaderna. Men det vankas nya tider nu. Jag kommer styra upp den här skiten. Även det har jag ju sagt tidigare. Men stå ut med mig någon vecka till så kommer ni bli varse varför det verkligen stämmer den här gången.

Lovar.

Med grädde på toppen.

Persbrandt och jag

I dag berättar jag om min vänskap med skådespelaren Mikael Persbrandt på Barstol.

Barstol på Nada

Yes, då var det dags igen. Ännu en afton bakom cd-snurran på världens bästa Nada. Tjejen som gav partypacket ett ansikte, Quetzala Blanco, kommer göra mig sällskap för några timmar med den sunkigaste och mest bedagade gubbrocken som går att hitta.

Vi kommer knäböja inför den heliga gitarren och spela allt som är förlegat, otidsenligt och luktar lite mögel.

Det blir en afton för alla som vågar inse att riktig rock handlar om att kunna fantisera om Keith Richards scarf och förnedring, som inser att droger kan få folk att göra bättre musik och som lever efter devisen "One moment on the lips, forever on the hips".

Det kommer med andra ord bli en helt och hållet fantastisk kväll.

Nada, Åsögatan 140, kl 21-01.

Nu på lördag alltså.

Ses där!

Stockholms blodbad

I dag skriver jag om modern konst på Barstol.

Vad händer?

Jo.

Det vore inte helt fel att säga att bloggen ligger i väntans tider. Det känns märkligt och trots allt lite smickrande att det fortfarande är en hel del som bemödar sig att titta förbi när jag bjuder på så lite.

Går saker min väg kommer det dock bli ordning på bloggandet inom en inte alltför avlägsen framtid (släpp sargen D&P). Fram till dess så kan ni ju följa mig på Barstol varje måndag - vilket jag så klart kommer fortsätta flagga för även här. Och sedan har jag precis, för bara en kvart sedan, skaffat en sådan däringa Twitter.

Jannike har startat en bildblogg (läs modeblogg) också, den tycker jag gott ni kan besöka om ämnet lockar. Hon visar ju trots allt brösten på en av bilderna. Och mina bröst på en annan.

Sedan tycker jag ni ska ta och kolla in den här lilla videon med Aidan Moffat. Underbart enkelt och brilliant.

"Jag knullade henne tills hon svimmade"

I dag skriver jag om prostitution och flexibel moral på Barstol.

Läs!

Lately

Vad har hänt sedan sist?

* Fyllt 34.

* Tiden har tagit slut.

* Lux Interior från The Cramps har avlidit.

* Min underbara kollega Daniel S Ogalde, har skrivit denna fantastiskt snaskiga artikel om snusket på Kanal5:s dokuresor.

Gråtrunkare

I dag skriver jag om Nöjesguidens hatattack på Barstol, på Barstol.

Q

Fredagkväll med chipspåse och rödtjut framför teven för er, eller kanske krogen, vad vet jag? Själv ska jag ner och göra sista nattpasset på redaktionen för den här gången.

Till skillnad från när jag arbetade inom vården gillar jag inte att jobba natt på redaktionen, man hamnar liksom utanför flödet och händelsernas centrum.

Min kollega Quetzala Blanco släpper i vår en bok med den fantastiska titeln Gör vad du vill så länge du inte dödar mig.

Om den blev hon intervjuad i dagens DN.

- Jag tror man kommer gilla den om man vågar inse att riktig feminism handlar om att kunna fantisera om gruppvåldtäkter och förnedring, om man inser att droger kan få folk att göra bättre musik och om man lever efter devisen "One moment on the lips, forever on the hips".